Om det hade varit enkelt att krama en trapp så hade jag gjort det idag.
Men det är ju lite klurigt det där med att krama ting.
Men att hoppa lite på stället och göra konstiga arabinspirerade ljud går bra när man blir glad.
Jag säger bara Aaaaaah!
Vissa mår bra av att träna, andra av att gå ut i naturen, virka eller meka med bilar, men jag mår bra av det här!
Att se något gammalt få komma fram. Att vårda det som finns och se till att det blir användbart många många årtionden till.
Jag tycker om alla dom andra sakerna också (nja, inte meka med bilar kanske) men just det här brinner mitt hjärta för.
Så nu är plastmattan alltså borta i trappan. Jag sprang nästan ut med alla borttagna delar för att sen gå in, ta på mig nåt för munnen (inte de bästa grejerna i gammalt lim) redo med skrapan i högsta hugg för att inse det jag egentligen befarat - det går skitsakta och är GÖRjobbigt att skrapa bort gamla limrester.
SÅ, några tårar senare bestämmer vi oss för att vi ska låna en bra slip!
(eller vi och vi, sambon bestämde det, för jag stod och sura)
Ha en bra dag!


